Herrejävlar...

Sitter framför datorn och försöker hitta rätt fil på den föratt fixa headern när det smäller.

Det smäller så högt att hela huset skakar till i hela huset och de knappt tätade fönstren skakar till.
Studsar upp och rusar in i vardagsrummet.
"Vad fan var det där?!"
Min arroganta lillebror rycker bara lite på axlarna och återvänder till pappas fancy telefon.
"Men visst fån hörde du det också?!"
Elias nickar och jag rusar runt i huset men allt står på sin plats.
"Vars small det då?!"
"Utifrån"

Nej.
Nej.
Nej.
Nej.

Skärrat plockar jag upp Yassie i famnen och viskar i hennes päls en tyst bön om att det inte är det jag tror.
Yassie skakar som fan (livrädd för allt som smäller) så jag klappar om henne.
Jag kliver i mina skoterskor och säger stelt åt Elias att jag måste kolla vad som small.

Bilder som får magen att vridas om spelas upp framför mig.
Om det är vad jag tror vill jag inte se det.
Jag vill inte alls se det.
För om jag ser det vet jag att jag kommer få allvarliga psykiska problem. Problem som kommer sluta med sjukhus.
Men när jag rundar husknuten snackar mina fötter för mig.
Jag springer snabbare än någonsin och sladdar ner till stallet.
Minusgraderna spelar plötsligt ingen roll.
Snälla.
Snälla.
Snälla.

Med en salt smak i munnen tittar jag upp och ser en enorm brun häst stå en bit bort i hagen.
Jag ser från flera meters avstånd att han är på helspänn, blicken spänd i skogen och huvudet högt.
Plötsligt får han syn på mig, frustar till och möter mig i galopp i stallet.
Först och främst: min häst galopperar inte, han är travare och klår alla hästar jag har mött i snabbast trav.
Sen ser jag på hela honom att han är skärrad.

Lockar in honom och klappar om honom med tårarna som bränner i ögonen.
Stänger och låser stallet jävligt noga innan jag går upp till stallet.

Paniken jag fick när jag sprang ner mot stallet... fan i helvete vad sjuk känsla det var.
Men han lever. Min Jocer står nu i ett varmt stall och tuggar på hö.
Det är rätt tydligt att det var någon som skjöt... i närheten. .
Om det var på Jocer eller inte vet jag inte men herregud.
Det var första tanken som slog mig när det small.
"Nu är han borta"
Och frågan är, vad hade jag gjort om jag kommit ner till stallet lagomt för att se honom falla till marken och färga den röd?
Vi var ensamma hemma...
Usch, jag vill inte ens tänka på det.
Han lever och mår bra... min fina prins...

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Ja du, bloggen. Mycket har hänt sedan år 2012 (tror jag att det var..) men nu... går vi skillda vägar. Vet inte hur många gånger jag bara hammrat ner fingrarna ner i tangenterna med tårarna strömmandes ner för kinder. Jag vet inte heller hur många...

Yes, hello. Please help me. Mina ridande vänner, nej men asså. *suck* Ni som verkligen rider hästar. Nivet, de som säger gnägg. ANYWAAAYS, barbacka sadlar /bomlösa sadlar i typ western stil. Vet ni vars man kan få tag i en sån? Typ 500kr... ? ...

Du drömmer om kärlek, din dumma jävla idiot. Det kommer att komma, sure, men hen kommer inte komma flygandes i och med att du lämnat Villis. Det kommer att komma MÅNGA fler tårfyllda och kalla nätter där det finns absolut INGEN att krypa tätt inti...

Rosor är röda, Violer är viol, Clara är sjuk, Jag är likaså. ...

Din jävel, du är sjuk och jag är ensam. VÄNTA! JAG HAR DET HÄR!! Rosor är röda, Violer är viol, Du är sjuk, Världen är grå. I made a FUCKING POEM FOR YOU MY DEAR LADY!! Kram och krya på dig, din lilla svamp. ...